Piloten ska leka i sandlådan

I morgon lämnar Piloten de regntunga skyarna i Sverige och drar söderut, närmare bestämt till 2507N05508E. Mer känt som Dubai och koordinaterna tillhör i det här fallet "The Palm Jumeirah". Förra gången i Dubai var i 2004 och då boddes det på "Burj Al Arab", det berömda 6-stjärniga hotellet som är format som ett segel. Den här gången ska jag besöka vänner som bor och arbetar i Dubai och de är vänliga nog att upplåta sitt gästrum till mig. Tveksamt om det blir några blogginlägg annat än från poolkanten eller sandstranden, men man vet aldrig....

Palm Jumeirah är en minsta av tre planerade artificiella palmformade öar som byggs utanför Dubais kust. Det är dock den enda som i nuläget är bebodd, finanskrisen har drabbat även Dubai och skapelsen av de andra två drar ut lite på tiden...

Matematik a la "Dagens eko"

I bilen på väg till jobbet igår så lyssnade jag på Ekonyheterna i P1 vid 11-slaget. Oftast blir det att jag lyssnar på någon bra mix från Glada Nian eller något som Thomas Deak har satt ihop, men RDS-funktionen på radion är ju snäll och går in och bryter för nyheter och trafikmeddelanden t ex.

En av nyheterna var att spannmålsproduktionen i landet var i stort sett oförändrad för i år, jämfört med förra året, trots att odlingsarealen hade krymt. Anledningen till detta var, fortsatte nyhetsuppläsaren, att....... Och nu förväntade jag mig att höra t ex:

1. Nya metoder för att bekämpa skadedjur
2. Vädret var gynnsamt
3. Förfinade odlingsmetoder

Nejdå, anledningen var att skörden per odlad yta hade ökat. Jamen, tror fan det... Om skörden är densamma och ytan är mindre, hur skulle det annars gå ihop. Men varför det var på detta vis, det fick vi inte veta... Det är ju som att säga att "Orsaken till flygolyckan var att planet störtade."....


Ibland är det bäst att inte fördjupa sig alltför mycket...

Olika vägar till högersitsen

Tidigare i veckan var jag och fikade med min gamle vän Christian som jag gick på Bromma Flygskola tillsammans med. Det var riktigt kul att träffa honom eftersom vi inte hade setts på nästan 12 år. Han ringde mig för något år sedan när han satt och hade tråkigt på något hotell uppe i norra Sverige, sen dess har vi hållt kontakten via Facebook (såklart). Christian var en av de få som fick ett jobb hyfsat direkt efter examen och av totalt 15-16 i kursen kom vi fram till att endast 5-6 nu jobbar som piloter. Christian fick jobb på Nord-Flyg där han flög mindre flygplan under några år för att sen gå vidare till West Air Sweden, där han idag är kapten, "Line Training Captain" tom, vilket innebär att han utbildar nya styrmän när de kommer in i bolaget.

På den tiden, 1997, så fanns det inga lågprisbolag som Ryanair som anställde piloter direkt efter skolan. För att komma in på SAS och de flesta andra bolag skulle man ha 1500 flygtimmar, varav minst 500 på tvåmotorplan. Eftersom vi kom ut med ca 200 respektive 20 så var det låååångt kvar. Hur uppnådde man detta då? Ja vissa åkte till USA och köpte billig flygtid, hade man utbildat sig i USA kunde man ganska enkelt få jobb som flyglärare. Andra spenderade år och åter år med att flyga fallskärmshoppare eller bogsera upp segelflygplan. Hade man de rätta kontakterna kunde man få komma in på nåder, men det hade jag tyvärr inte... Jag hade heller inte råd att flyga gratis åt någon, utan hade en massa räkningar som skulle betalas, inte minst lånen för för en del av utbildningen som totalt gick på ca 450.000:- Jag hamnade då i resebranschen (på marken) och var kvar där i 11 år. Men jag gav aldrig upp drömmen om ett flygjobb och till slut lyckades det, också för min del genom kontakter, min gode vän Jens som vid det här laget var kapten på Ryanair.

Den 29 november är det ett år sedan jag flög min första flygningar med passagerare för Ryanairs räkning. De gick från Düsseldorf-Weeze flygplatsen till Wroclaw i Polen, tillbaks och sen direkt till Bergamo utanför Milano och tillbaks. Imorgon blir det först till Charleroi utanför Bryssel, hem igen och sen till Frankfurt-Hahn och tillbaks. Jag ser lika mycket fram emot det imorgon, som jag gjorde inför flygningen den 29 november 2008, för jag har ju världens bästa jobb.

I denna Boeing 737-800 (Delta Charlie November) gjorde jag min allra första flygning för Ryanair med 180 passagerare ombord.

Sjuårigt förhållande till ända...

Efter sju år som guldmedlem hos SAS har jag nu nergraderats till silver. Det är fullt befogat eftersom jag inte flugit med SAS på snart ett år. Annat var det förr när jag flög 1-2 gånger per vecka. Då var det väldigt skönt att ha det där kortet och få tillgång till lounger, prioriterad boarding, uppgraderingar etc etc. Nu spelar det ingen roll direkt känns det som. Under två av de sju åren var jag dessutom "Pandion"-medlem. Pandion är SAS "hemliga" klubb för oss 1000 personer i världen som flyger mest med SAS, det kan ju ge en vink om hur mycket jag reste. Nu var det inte så himla speciellt att vara Pandion, ibland mest pinsamt faktiskt. Som när de vanligtvis sura flygvärdinnorna kom fram på planet och frågade om det var jag som var Niklas Elelid, hälsade välkommen och fjäskade i största allmänhet. Medpassagerarna tittade alltid förvånat, som om man vore en rockstjärna eller liknande och jag förklarade bara att jag reser sjukt mycket med SAS. Fördelen var väl att de gånger jag reste i ekonomiklass så brukade de iallafall bjuda på en smörgås och lite att dricka, ja fattades väl bara annat egentligen....

Mina intjänade Eurobonuspoäng har jag kvar och lite av dem ska användas när jag reser till Dubai i slutet av månaden. Eftersom SAS kallar bränsletillägg för "flygskatter" så blir jag ändå tvungen att punga ut nästa 4000 för biljetten, men jag åker Businessklass så det känns ändå värt det.

Kortet är ituklippt och ersatts av ett nytt av mindre ädlare valör....