Sjuårigt förhållande till ända...

Efter sju år som guldmedlem hos SAS har jag nu nergraderats till silver. Det är fullt befogat eftersom jag inte flugit med SAS på snart ett år. Annat var det förr när jag flög 1-2 gånger per vecka. Då var det väldigt skönt att ha det där kortet och få tillgång till lounger, prioriterad boarding, uppgraderingar etc etc. Nu spelar det ingen roll direkt känns det som. Under två av de sju åren var jag dessutom "Pandion"-medlem. Pandion är SAS "hemliga" klubb för oss 1000 personer i världen som flyger mest med SAS, det kan ju ge en vink om hur mycket jag reste. Nu var det inte så himla speciellt att vara Pandion, ibland mest pinsamt faktiskt. Som när de vanligtvis sura flygvärdinnorna kom fram på planet och frågade om det var jag som var Niklas Elelid, hälsade välkommen och fjäskade i största allmänhet. Medpassagerarna tittade alltid förvånat, som om man vore en rockstjärna eller liknande och jag förklarade bara att jag reser sjukt mycket med SAS. Fördelen var väl att de gånger jag reste i ekonomiklass så brukade de iallafall bjuda på en smörgås och lite att dricka, ja fattades väl bara annat egentligen....

Mina intjänade Eurobonuspoäng har jag kvar och lite av dem ska användas när jag reser till Dubai i slutet av månaden. Eftersom SAS kallar bränsletillägg för "flygskatter" så blir jag ändå tvungen att punga ut nästa 4000 för biljetten, men jag åker Businessklass så det känns ändå värt det.

Kortet är ituklippt och ersatts av ett nytt av mindre ädlare valör....