Nästa generations pilot

Ja, kanske nästnästa generation isåfall... Idag hade en av våra flygvärdinnor sin pappa och brorson på besök. De kom upp och hälsade på oss när vi var klara med förberedelserna för dagens tredje flygning. Lilla Victor är 3 år och är redan klar över att han ska bli pilot när han blir stor. Det är bra det, för om det ska finnas piloter att flyga alla till deras sommarställen vid Medlehavet eller charterresor kors o tvärs över jordklotet om 30 år så krävs det att det fylls på med piloter. Det pilotlösa flygplanet är fortfarande låååångt borta, iallafall när det gäller passagerarflyg och jag tvivlar på att det någonsin kommer, iallafall inte i min livstid.

Victor tittade storögt på alla knappar och lampor framme på flight deck. Själv var jag fyra år när jag bestämde mig för att bli pilot. Victor är ett år före mig och jag hoppas att det inte tar lika lång tid för honom som för mig att få det där eftertraktade flygjobbet... När vi åkte iväg stod Victor och vinkade glatt, det var nästan så att man fick en tår i ögat (eller fick man?)

Med i dolda kameran

Idag efter jobbet skyndade jag mig in till stan, hade en viktig sak att uträtta. När detta väl var klart så skulle det hämtas sushi och det blev på ett för mig nytt ställe. Här var jag då tvungen att be att få låna toaletten och blev hänvisad längre in i lokalen. Utan att gå in på detaljer så började jag helt enkelt uträtta mina behov när jag tittade jag på väggen och tänkte "Va fan?!!".... Jag fann mig själv användandes en "Japansk lyxtoalett" och istället för en enkel spolknapp så fanns det en 13-knappars kontrollpanel på väggen.

Ja, bilderna nedan talar väl för sig själv och jag var (och är kanske) fortfarande övertygad om att jag var med i "Dolda kameran".

Undrar vad som händer om man som man väljer knapp 6.... och nästa undran är om man kommer hit för sushins skull eller för att trycka på knapp 9.

Själv tryckte jag på knapp 2 (på ovansidan) och bad en stilla bön att inte Markoolio skulle hoppa fram som Dr. Mugg och börja svabba.

8-årigt förhållande till ända

I måndags när jag var och la på mina vinterdäck på Bilia i Haga Norra, fick jag chockbeskedet att Fredrik, min bilförsäljare, ska byta jobb och inte längre sälja till företag, utan hoppa upp ett pinnhål i ledet och sälja till återförsäljarna. Mycket tråkigt :-(

Köpte min första bil av Fredrik i 2001 och sen dess har det blivit två till. Tycker om att ha en relation till de jag köper saker av, särskilt om det är i 3-400.000 kronorsklassen, men även i vardagen. Antar att det är därför jag alltid går till samma restaurang, samma bar, samma klädaffär etc. Men jag stoppar inte där, jag ska helst handla/beställa av rätt person på respektive ställe.

Fredrik berättade även att han kom ihåg mycket väl när jag köpte den första bilen. Jag hade nämligen kommit in 16:30 en fredageftermiddag och sagt: "Hej jag ska köpa en bil", vilket tydligen är ett skämt bland bilhandlare för så säger alla. Men jag, till skillnad från alla andra, gick därifrån en timma senare med påskriven beställning på min första fabriksnya V70 (ja ja, men det skulle in en stor barnvagn i bilen...) Det är också ganska typiskt för mig, när jag har bestämt mig så har jag. Då håller jag inte på och velar runt. Och den som tror att jag gav bort min rabatt när jag klart och tydligt meddelade att jag skulle köpa en bil har fel. Jag gick därifrån med en bra rabatt, ännu bättre på andra bilen och vid köpet av den tredje skämdes jag. Fredrik skrattade säkert alla gångerna, men det bjuder jag på.

Nästa år blir det nog dags för en ny bil, och kanske är det dags att byta märke nu när jag ändå måste byta säljare....

Upp o ner - Back on line

Ja, ibland är det inte bara på jobbet som det går upp och ner, bokstavligt talat. Även i det privata så kan det svänga betydligt, också delvis därför som det dröjt med blogguppdateringar. Nu känns det dock som hur det än blir så blir det bra på ett eller annat vis.

Framför allt blir jag glad när jag bläddrar i morgontidningen och ser min lilla son där i annonsen för Birka Cruises. Han dyker upp i SvD eller DN nästan varje dag nu, och jag blir lika förvånad och glad varje gång. Dessvärre är ex-frun med i samma annonskampanj oftast på sista sidan så precis när man tror att faran är över så dyker hon upp där när man vänder på tidningen.

En massa lediga dagar är över nu och närmast väntar 4 dagars jobb. Har aldrig någon "måndagsångest" eftersom min första arbetsdag lika väl kan vara en lördag. Spelar dock ingen roll, när jag varit ledig 4-5 dagar så längar jag ändå alltid upp i luften.

Den söta lilla badpojken till höger är min son....

Tillfälligt avbrott...

Efter att ha haft en period med mycket ledigt och många standby-dagar så har jag nu istället fått ett fullspäckat flygschema, vilket förstås är utmärkt. Det går dock ut lite över mitt bloggande så ni får alla ge er till tåls. Lovar att återkomma med fler slagfärdiga och informativa inlägg mot slutet av veckan....
Vaknar, stryker skjortan, åker och flyger, åker hem, sover, vaknar, stryker skjortan, åker och flyger....

I himlen och Helfwetet på samma gång...

Just som jag var på väg att ge upp och bara inse att nivån på restauranger utanför Stockholm (och i viss mån Göteborg får jag väl tillstå) är väldigt låg, så drabbades jag av ett mindre lyckorus vid mitt besök i torsdags på Lilla Helfwetet i Halmstad. Stället har funnits i många år, men jag har faktiskt aldrig varit där på middag, utan bara seglat in framåt småtimmarna på någon drink eller glas bubbel. Skulle egentligen ätit middag med PR-Servitrisen men hon fick förhinder så jag tvingade min gamle vapendragare Fredde-Ballesteros att umgås med mig. Vi fick även sällskap av Sockerbagaren och Försäkringsmäklaren. Planen var bara att ta en pasta och ett glas vin i all enkelhet, så blev det inte riktigt. Det som hände efter middagen passar sig lite helt för att skriva om här men jag kan säga att det involverade kareoke och homosexuellt hångel....

Lilla H ligger i en gammal turbinhall där tidigare Halmstad energiverk producerade elektricitet. Nu produceras istället mat och upplevelser av hög klass. Det är lätt att göra en lokal med 10 meter i takhöjd spektakulär, men det är inte mest i taket man tittar. Inredningen är varm och ombonad, med mycket draperier som skapar avskildhet i den annars väl tilltagna lokalen. Ingen öppen planlösning här inte.... Sen en tid är inriktningen på köket italiensk och den pappardelle med oxfilé och portobello jag åt är värd att döda för. Inte blev det sämre av att Sockerbagaren valde ut ett perfekt vin som sällskapade i strupen. Servicen är lågmäld och vältimad och personalen väldigt kunnig. Middagen avslutades med lite espresso och grappa, nästan. Tack vara Sockerbagaren kom det visst in en 23-årig Ron Zacapa på slutet också. Ron Zacapa är en rom som framställs i Guatemala och anses av rom-konnässörer vara världens bästa rom. Smaken är väldigt komplex och det är inte helt uppebart för otränade gommar att pricka in den som en rom. Det var första gången jag provade och det är inte den sista.... Definitivt inte sista gången jag hamnar i Helfwetet heller.

Stället: 5 vingar
Servisen/Servicen: 5 vingar
Maten: 5 vingar
Prisvärt: 5 vingar


Namnet är taget från en annan krog som på 1600-talet också låg på Hamngatan, med just namnet "Lilla Helfwetet". Enligt ryktet fanns där en "drive-in bar" där man ridandes på hästryggen kunde stanna till och få sig ett glas serverat genom fönstret...

Två restauranger i Halmstad, del 1

Det blir lite glest mellan blogginläggen under min vistelse i Halmstad. Det händer helt enkelt inte så mycket... Har dock hunnit med två restaurangbesök, en middag och en lunch.

Middagen intogs i förrgår kväll tillsammans med en gammal bekanting från Stockholm, låt oss kalla henne WentAway. Det var lite osäkert in i det sista om hon skulle hinna så middagen blev ganska så sen, vi kom in till city först 20:30, vilket är sent i Halmstad. Vi var tom osäkra på om det serverades mat så sent... Vi hade bestämt att vi skulle gå och äta på Gaston som ligger på Storgatan, där för övrigt 95% av Halmstads restauranger ligger. Eftersom jag inte är i Halmstad så ofta så känns det som om restaurangerna både byter inriktining och ägare mellan gångerna, så jag har inte alltid fullständig koll på de olika ställena. Just Gaston hade faktiskt bytt ägare sen sist, då numera bl a Fredrik Ljungberg (ni vet han som sparkar lite boll och får väldigt bra betalt för det) har gått in som delägare.

Första intrycket är att det är väldigt kalt och vi kliver rakt in i en ganska stor och tom yta med bord till både höger och vänster. Det känns sterilt och inte alls ombonat. Dock nästan fullsatt vilket torde vara ett gott tecken en tisdagkväll så vi beslutar oss för att ta ett av de två kvarvarande borden. Den trevliga servitrisen satte oss ner och la fram menyerna, men pös snabbt iväg utan att fråga om vi ville ha någon fördrink (merförsäljning?) Menyn bjöd inte på någon större överraskning. Där fanns det sedvanliga lammet, kycklingen, något mer som jag inte kommer ihåg och så såklart oxfilén. Mitt bordssällskap anmärkte att "det är ju samma maträtter, bara med olika kött....". Jag bestämde mig för oxfilén och WentAway tog lammet (med snarlika tillbehör). Vinlistan var kort och koncis. Jag skulle köra bil senare på kvällen så jag ville egentligen bara ha ett glas vin att smutta på, eftersom det är omöjligt att äta en köttbit och dricka vatten till. Tyvärr erbjöds bara husets vin på glas och servitris nummer 2 kunde inte svara på vad det var för typ av vin. Nej, det kan man ju förstå. Husets vin är sällan något man kommer ihåg. Jag hade gärna sett att fler vin serverades på glas så att jag kunde fått något lite kraftigare vin till min smakrika kötträtt. Nu visade det sig inte vara något problem, eftersom köttet med tillbehör var i princip smaklöst. En lätt överdrift kanske, men det de saker man trodde skulle smaka mycket, som t ex vitlöksfärskosten, var en klar besvikelse. Saltkvarnen verkar även vara väl gömd i Gastons kök så jag fick dra ett par rejäla varv själv. Det positiva var att köttet var perfekt stekt enligt mitt önskemål, medium-rare. Jag är en total stekgrad-faschist, och är köttet inte rätt stekt åker det tillbaks till köket fortare än man hinner säga "well-done".

Potatisgratängen som serveras, till bägge rätter förstås, är något "vätskig" och potatisbitarna väldigt små och inte alls i stora fina skivor som när jag själv gör en gratäng, och givetvis osaltad. Men men, det mesta går ner, inte allt eftersom det är en väldigt stor portion. Man kan nästan tro att de vill dölja porslinet genom att täcka hela tallriken med mat.

Middagen lider mot sitt slut och vi är nu bara två sällskap kvar i restaurangen. Jag söker förtvivlat ögonkontakt med någon av de två servitriserna som går planlöst fram o tillbaks, men hela tiden på behörigt avstånd från oss. Till slut får jag ögonkontakt och försöker indikera att hon gärna får komma över till oss. Hon tolkar det som om att jag vill ha in notan så jag får gestikulera lite mer för att förklara att jag vill beställa. Kaffe och te beställs in och kort därefter även notan.

Sammanfattningsvis ett restaurangbesök som inte lämnar några varken minnen eller men, utan var ungefär vad man kunde vänta sig. Notan gick på dryga 600:- vilket jag tycker är ganska prisvärt och hemma i Stockholm säkert skulle legat 20-25% högre, kanske mest beroende på att jag hade fått ett bättre vin på glas till ett högre pris förstås. Ljungberg borde nog lätta lite på plånboken och hyra in en bra inredningskonsult eller varför inte ta hjälp av Melkers krogakut som jag hörde ska starta igen. Fast om jag är rätt informerad ska Melker redan ta sig an en annan restaurang längre upp på Storgatan....

Slutligen, betygen:

Stället: 2 vingar
Servisen/Servicen: 3 vingar
Maten: 3 vingar
Prisvärt: 4 vingar

På sommaren finns den här trevliga uteserveringen på Gaston. Troligtvis är det då som stället, som så mycket annat i Halmstad, kommer till sin rätt.