Haverdal är ett klassiskt sommarstugeområde. När vi flyttade hit var det bara vi och mina morföräldrar som var bofasta på hela den 607 meter långa Västregårdsvägen. Detta har ändrats betydligt de senaste 10 åren och nu finns det ett 20-tal hus, de flesta med bofasta hushåll. Från huset promenerar man ca 1100 meter, varav 750 meter skog, ner till en av Sveriges finaste sandstränder. Både stranden och skogen är del av Haverdalsreservatet.
När jag var liten släpade min mamma med mig till stranden varenda dag på sommaren när temperaturen var över 15 grader. Jag hatade det med varenda cell i min kropp. Jag ville hellre ligga inne på mitt pojkrum, läsa Agent X9, äta glass eller spela på min dator (som väl vid den tiden var en Commodore 64 eller C128). Det är säkert pga dessa traumatiska barndomsupplevelser som jag än idag är måttligt förtjust i strand och sand. Jag kan uppskatta sol o värme, men tar det till mig helst i en solstol vid en pool, gärna inom 5 meters radie från en bar, allra helst med poolservitörer, eller varför inte på Solgården på Hotell Tylösand, där servicen är fantastisk och after-beachen kanon.
Nåväl, nu är jag har några dagar. Sommaren är borta sen länge och har ersatts av gula höstlöv på träden, vilket också har sin tjusning. Ska passa på att träffa både gamla och nya vänner under mina dagar här. Av någon anledning så är det även här jag är som bäst på att få tråkiga saker gjort, såsom att sortera räkningar och komma ikapp med lite bokföring så antagligen blir det lite av den varan också.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar