Drömmen blev sann

Så igår var det äntligen dags för den första provflygningen av Boeings senaste skapelse, Boeing 787 Dreamliner. Klockan 19:22 svensk tid lyfte den för första gången från Paine Field utanför Seattle i delstaten Washington. Lite drygt 3 timmar senare landade den på Boeing Field. Som med de flesta gigantiska tekniska projekt så har även detta kantats av problem och förseningar, men nu menar alltså Boeing att de nått i mål, eller rättare sagt ett delmål. Nu följer ett flera månader långt testprogram som leder fram till att planet certificeras för passagerartrafik. Därefter kan det börja levereras till de 55 olika flygbolag jorden runt som just nu har beställt totalt över 800 flygplan.

Dreamlinern är revolutionerande i det att den till stor del är byggd i kompositmaterial, istället för olika typer av metaller som hitills varit det dominerande materialet. 50% av flygplanets vikt utgörs av dessa material, vilket förstås bidrar till att hålla ner flygplanets vikt, vilket i sin tur leder till lägre bränsleförbrukning/kostnader/miljöpåverkan.

Jag satt hemma och tittade på hela tillställningen live via Boeings webcast. En vän satt i soffan och tittade på tv och när jag sa till henne att jag fick gåshud av att se det hela så kommenterade hon: "Då måste du verkligen valt rätt jobb, om du får gåshud av att se ett flygplan lyfta". Ja, så är det nog ;-)

Här lyfter Boeing 787 Dreamliner för första gången. I mitt tycke det vackraste flygplan som byggts.... Om någon undrar så är det normalt när man utför de första testflygningarna att man inte fäller in hjulen direkt efter start.

Piloten ska leka i sandlådan

I morgon lämnar Piloten de regntunga skyarna i Sverige och drar söderut, närmare bestämt till 2507N05508E. Mer känt som Dubai och koordinaterna tillhör i det här fallet "The Palm Jumeirah". Förra gången i Dubai var i 2004 och då boddes det på "Burj Al Arab", det berömda 6-stjärniga hotellet som är format som ett segel. Den här gången ska jag besöka vänner som bor och arbetar i Dubai och de är vänliga nog att upplåta sitt gästrum till mig. Tveksamt om det blir några blogginlägg annat än från poolkanten eller sandstranden, men man vet aldrig....

Palm Jumeirah är en minsta av tre planerade artificiella palmformade öar som byggs utanför Dubais kust. Det är dock den enda som i nuläget är bebodd, finanskrisen har drabbat även Dubai och skapelsen av de andra två drar ut lite på tiden...

Matematik a la "Dagens eko"

I bilen på väg till jobbet igår så lyssnade jag på Ekonyheterna i P1 vid 11-slaget. Oftast blir det att jag lyssnar på någon bra mix från Glada Nian eller något som Thomas Deak har satt ihop, men RDS-funktionen på radion är ju snäll och går in och bryter för nyheter och trafikmeddelanden t ex.

En av nyheterna var att spannmålsproduktionen i landet var i stort sett oförändrad för i år, jämfört med förra året, trots att odlingsarealen hade krymt. Anledningen till detta var, fortsatte nyhetsuppläsaren, att....... Och nu förväntade jag mig att höra t ex:

1. Nya metoder för att bekämpa skadedjur
2. Vädret var gynnsamt
3. Förfinade odlingsmetoder

Nejdå, anledningen var att skörden per odlad yta hade ökat. Jamen, tror fan det... Om skörden är densamma och ytan är mindre, hur skulle det annars gå ihop. Men varför det var på detta vis, det fick vi inte veta... Det är ju som att säga att "Orsaken till flygolyckan var att planet störtade."....


Ibland är det bäst att inte fördjupa sig alltför mycket...

Olika vägar till högersitsen

Tidigare i veckan var jag och fikade med min gamle vän Christian som jag gick på Bromma Flygskola tillsammans med. Det var riktigt kul att träffa honom eftersom vi inte hade setts på nästan 12 år. Han ringde mig för något år sedan när han satt och hade tråkigt på något hotell uppe i norra Sverige, sen dess har vi hållt kontakten via Facebook (såklart). Christian var en av de få som fick ett jobb hyfsat direkt efter examen och av totalt 15-16 i kursen kom vi fram till att endast 5-6 nu jobbar som piloter. Christian fick jobb på Nord-Flyg där han flög mindre flygplan under några år för att sen gå vidare till West Air Sweden, där han idag är kapten, "Line Training Captain" tom, vilket innebär att han utbildar nya styrmän när de kommer in i bolaget.

På den tiden, 1997, så fanns det inga lågprisbolag som Ryanair som anställde piloter direkt efter skolan. För att komma in på SAS och de flesta andra bolag skulle man ha 1500 flygtimmar, varav minst 500 på tvåmotorplan. Eftersom vi kom ut med ca 200 respektive 20 så var det låååångt kvar. Hur uppnådde man detta då? Ja vissa åkte till USA och köpte billig flygtid, hade man utbildat sig i USA kunde man ganska enkelt få jobb som flyglärare. Andra spenderade år och åter år med att flyga fallskärmshoppare eller bogsera upp segelflygplan. Hade man de rätta kontakterna kunde man få komma in på nåder, men det hade jag tyvärr inte... Jag hade heller inte råd att flyga gratis åt någon, utan hade en massa räkningar som skulle betalas, inte minst lånen för för en del av utbildningen som totalt gick på ca 450.000:- Jag hamnade då i resebranschen (på marken) och var kvar där i 11 år. Men jag gav aldrig upp drömmen om ett flygjobb och till slut lyckades det, också för min del genom kontakter, min gode vän Jens som vid det här laget var kapten på Ryanair.

Den 29 november är det ett år sedan jag flög min första flygningar med passagerare för Ryanairs räkning. De gick från Düsseldorf-Weeze flygplatsen till Wroclaw i Polen, tillbaks och sen direkt till Bergamo utanför Milano och tillbaks. Imorgon blir det först till Charleroi utanför Bryssel, hem igen och sen till Frankfurt-Hahn och tillbaks. Jag ser lika mycket fram emot det imorgon, som jag gjorde inför flygningen den 29 november 2008, för jag har ju världens bästa jobb.

I denna Boeing 737-800 (Delta Charlie November) gjorde jag min allra första flygning för Ryanair med 180 passagerare ombord.

Sjuårigt förhållande till ända...

Efter sju år som guldmedlem hos SAS har jag nu nergraderats till silver. Det är fullt befogat eftersom jag inte flugit med SAS på snart ett år. Annat var det förr när jag flög 1-2 gånger per vecka. Då var det väldigt skönt att ha det där kortet och få tillgång till lounger, prioriterad boarding, uppgraderingar etc etc. Nu spelar det ingen roll direkt känns det som. Under två av de sju åren var jag dessutom "Pandion"-medlem. Pandion är SAS "hemliga" klubb för oss 1000 personer i världen som flyger mest med SAS, det kan ju ge en vink om hur mycket jag reste. Nu var det inte så himla speciellt att vara Pandion, ibland mest pinsamt faktiskt. Som när de vanligtvis sura flygvärdinnorna kom fram på planet och frågade om det var jag som var Niklas Elelid, hälsade välkommen och fjäskade i största allmänhet. Medpassagerarna tittade alltid förvånat, som om man vore en rockstjärna eller liknande och jag förklarade bara att jag reser sjukt mycket med SAS. Fördelen var väl att de gånger jag reste i ekonomiklass så brukade de iallafall bjuda på en smörgås och lite att dricka, ja fattades väl bara annat egentligen....

Mina intjänade Eurobonuspoäng har jag kvar och lite av dem ska användas när jag reser till Dubai i slutet av månaden. Eftersom SAS kallar bränsletillägg för "flygskatter" så blir jag ändå tvungen att punga ut nästa 4000 för biljetten, men jag åker Businessklass så det känns ändå värt det.

Kortet är ituklippt och ersatts av ett nytt av mindre ädlare valör....

Box of doom

Igår natt var det dags för den återkommande halvårskontrollen i simulatorn. Var sjätte månad utsätts vi för detta enligt krav från luftfartsmyndigheterna. En kontrollant ska se att vi kan hantera vissa nödsituationer som är för farliga för att återskapa i verkliga livet. I vårt fall gör vi detta på Ryanairs anläggning på flygplatsen Stansted utanför London. Vi var dessutom schemalagda att göra detta mellan 22:30-03:30 vilket förstås gav oss en extra faktor att ta med i beräkningen: Trötthet!

Normalt sett så gör vi detta med en normal besättning, en kapten och en styrman (jag), men nu hade de schemalagt oss att vara två styrmän, vilket innebar att vi skulle turas om att agera kapten. Skillnaden mellan kapten och styrman får jag reda ut en annan gång, men kort o gott: Kaptenen svarar bara inför två personer, flygchefen och Gud.

Viss del av det vi utsätts för är samma sak varje gång eftersom det är kravet från myndigheterna, men sen så späds det på med lite extra godsaker som gör att vi får tänka till och agera därefter. Det är en form av skådespel, men eftersom simulatorn är fantastisk realistisk så glömmer man efter ett tag bort att man sitter (ganska) säkert på marken och det enda som är i fara är ens karriär....

Det som hände var:

Vi står på banan på Dublins flygplats och ska starta västerut. Starten går bra och ingenting händer förrän vi svängt höger mot London då vi får en varning om brand i lastutrymmet. Vi utför checklistan för detta och tror att vi med detta släckt branden, men vill givetvis återvända till Dublin för omedelbar landning. På väg tillbaks till Dublin så får flygtrafikledningen problem med radiokommunikationen och vi måste därför följa speciella procedurer för hur man ska ta sig ner i detta fall. Vi landar utan flera problem och instruktören placerar oss på nytt i startposition på startbanan. Nu har det helt plötsligt blivit dåligt väder och sikten är bara 125 meter, knappt något man vill köra bil i, men vi ska minsann accelerera vårt flygplan som väger 65 ton till 270 km/h för att sen lyfta och skjuta upp i luften över dimmorna. Även detta gör vi utan problem och sen är det dags att flyga tillbaks och landa i nästan lika dålig sikt, 200 meter. Om sikten är mindre än 550 meter så måste man utföra en landning med hjälp av autopiloten (även detta tarvar ett separat inlägg tror jag) och när man är på 17 meters höjd över banan så beslutar kaptenen om man ska landa eller inte. I vårt fall så uppstår ett tekniskt fel när vi är 20 meter över banan som gör att vi måste avbryta och ge full gas upp igen. Vi tar ett varv över Dublin och gör ett nytt försök, denna gång landar vi utan dramatik.

Åter på startbanan, vädret är nu bättre och vi ska intet ont anandes starta på nytt. Denna gång exploderar högra motorn precis innan vi ska lyfta. Det finns inte tillräckligt med bana kvar för att stoppa planet så vi är tvungna att lyfta ändå, vilket för er flygrädda jag kan meddela går alldeles utmärkt med bara en motor. Även i detta fall vill vi förstås landa så snart som möjligt så vi följer flygledarens instruktioner för att flyga runt med bara en motor tillbaks till Dublin. Nu har det dessvärre blivit dåligt väder helt plötsligt och med bara en motor så kan man inte landa med hjälp av autopiloten så när vi är på 60 meter över marken och inte ser landningsbanan så måste vi avbryta och sätta nosen upp i luften igen. Pust!!

Ännu ett varv över Dublin och deras Guinnessdrickande invånare, och nu har vädret blivit något bättre så denna gång landar vi till de tänkta passagerarnas, och vår, stora glädje. Med några knapptryckningar så positionerar kontrollanten oss på nytt för start och nu har det åter igen blivit dålig sikt. Jag sitter i vänstra stolen och har min kollega Jose från Madrid till höger. Det är Jose som ska flyga, han ger full gas och planet börjar rulla. När vi når 250 km/h så får vi varning om brand i högra motorn. Vi har ännu ej nått farten där vi måste lyfta för att inte köra av banan så jag (som agerar kapten/Gud) beslutar att vi ska stoppa planet. Bromsarna på en Boeing 737 är sjukt effektiva och vi stannar på bara några hundra meter, till kostnaden av några exploderade däck, men det är fullt normalt i detta fall. Branden kan inte släckas och jag beordrar utrymming av planet med hjälp av de välkända rutschbanorna.

Efter att ha svettats i fyra timmar så säger kontrollanten att det är över och det är dags för kaffe, som om ingenting hade hänt. Vi lämnar vår lilla låda och går ner några trappor till kaffeautomaten efter att ha blivit utsatta för situationer som för de flesta piloter aldrig händer under en hel karriär. Men vi har bevisat att OM det händer så kan vi återföra vår metalltub ner på Moder Jord på ett säkert sätt. Om sex månader är det dags att bevisa det på nytt....

I den här lådan på hydrauliska ben återfinns en exakt kopia av en cockpit (eller Flight deck som man säger nuförtiden). Tillsammans med det visuella systemet får man en oerhört realistisk känsla. Lådan rör sig, hoppar och skakar precis som ett riktigt flygplan. Den har döpts till "The box of doom" av min kollega Jens, för när man kliver in i den så sätter man sin karriär på spel. Dock, när man kliver in i det riktiga planet har man ansvar för inte bara ens eget liv utan 194 personers liv därtill.

Nästa generations pilot

Ja, kanske nästnästa generation isåfall... Idag hade en av våra flygvärdinnor sin pappa och brorson på besök. De kom upp och hälsade på oss när vi var klara med förberedelserna för dagens tredje flygning. Lilla Victor är 3 år och är redan klar över att han ska bli pilot när han blir stor. Det är bra det, för om det ska finnas piloter att flyga alla till deras sommarställen vid Medlehavet eller charterresor kors o tvärs över jordklotet om 30 år så krävs det att det fylls på med piloter. Det pilotlösa flygplanet är fortfarande låååångt borta, iallafall när det gäller passagerarflyg och jag tvivlar på att det någonsin kommer, iallafall inte i min livstid.

Victor tittade storögt på alla knappar och lampor framme på flight deck. Själv var jag fyra år när jag bestämde mig för att bli pilot. Victor är ett år före mig och jag hoppas att det inte tar lika lång tid för honom som för mig att få det där eftertraktade flygjobbet... När vi åkte iväg stod Victor och vinkade glatt, det var nästan så att man fick en tår i ögat (eller fick man?)

Med i dolda kameran

Idag efter jobbet skyndade jag mig in till stan, hade en viktig sak att uträtta. När detta väl var klart så skulle det hämtas sushi och det blev på ett för mig nytt ställe. Här var jag då tvungen att be att få låna toaletten och blev hänvisad längre in i lokalen. Utan att gå in på detaljer så började jag helt enkelt uträtta mina behov när jag tittade jag på väggen och tänkte "Va fan?!!".... Jag fann mig själv användandes en "Japansk lyxtoalett" och istället för en enkel spolknapp så fanns det en 13-knappars kontrollpanel på väggen.

Ja, bilderna nedan talar väl för sig själv och jag var (och är kanske) fortfarande övertygad om att jag var med i "Dolda kameran".

Undrar vad som händer om man som man väljer knapp 6.... och nästa undran är om man kommer hit för sushins skull eller för att trycka på knapp 9.

Själv tryckte jag på knapp 2 (på ovansidan) och bad en stilla bön att inte Markoolio skulle hoppa fram som Dr. Mugg och börja svabba.

8-årigt förhållande till ända

I måndags när jag var och la på mina vinterdäck på Bilia i Haga Norra, fick jag chockbeskedet att Fredrik, min bilförsäljare, ska byta jobb och inte längre sälja till företag, utan hoppa upp ett pinnhål i ledet och sälja till återförsäljarna. Mycket tråkigt :-(

Köpte min första bil av Fredrik i 2001 och sen dess har det blivit två till. Tycker om att ha en relation till de jag köper saker av, särskilt om det är i 3-400.000 kronorsklassen, men även i vardagen. Antar att det är därför jag alltid går till samma restaurang, samma bar, samma klädaffär etc. Men jag stoppar inte där, jag ska helst handla/beställa av rätt person på respektive ställe.

Fredrik berättade även att han kom ihåg mycket väl när jag köpte den första bilen. Jag hade nämligen kommit in 16:30 en fredageftermiddag och sagt: "Hej jag ska köpa en bil", vilket tydligen är ett skämt bland bilhandlare för så säger alla. Men jag, till skillnad från alla andra, gick därifrån en timma senare med påskriven beställning på min första fabriksnya V70 (ja ja, men det skulle in en stor barnvagn i bilen...) Det är också ganska typiskt för mig, när jag har bestämt mig så har jag. Då håller jag inte på och velar runt. Och den som tror att jag gav bort min rabatt när jag klart och tydligt meddelade att jag skulle köpa en bil har fel. Jag gick därifrån med en bra rabatt, ännu bättre på andra bilen och vid köpet av den tredje skämdes jag. Fredrik skrattade säkert alla gångerna, men det bjuder jag på.

Nästa år blir det nog dags för en ny bil, och kanske är det dags att byta märke nu när jag ändå måste byta säljare....

Upp o ner - Back on line

Ja, ibland är det inte bara på jobbet som det går upp och ner, bokstavligt talat. Även i det privata så kan det svänga betydligt, också delvis därför som det dröjt med blogguppdateringar. Nu känns det dock som hur det än blir så blir det bra på ett eller annat vis.

Framför allt blir jag glad när jag bläddrar i morgontidningen och ser min lilla son där i annonsen för Birka Cruises. Han dyker upp i SvD eller DN nästan varje dag nu, och jag blir lika förvånad och glad varje gång. Dessvärre är ex-frun med i samma annonskampanj oftast på sista sidan så precis när man tror att faran är över så dyker hon upp där när man vänder på tidningen.

En massa lediga dagar är över nu och närmast väntar 4 dagars jobb. Har aldrig någon "måndagsångest" eftersom min första arbetsdag lika väl kan vara en lördag. Spelar dock ingen roll, när jag varit ledig 4-5 dagar så längar jag ändå alltid upp i luften.

Den söta lilla badpojken till höger är min son....

Tillfälligt avbrott...

Efter att ha haft en period med mycket ledigt och många standby-dagar så har jag nu istället fått ett fullspäckat flygschema, vilket förstås är utmärkt. Det går dock ut lite över mitt bloggande så ni får alla ge er till tåls. Lovar att återkomma med fler slagfärdiga och informativa inlägg mot slutet av veckan....
Vaknar, stryker skjortan, åker och flyger, åker hem, sover, vaknar, stryker skjortan, åker och flyger....

I himlen och Helfwetet på samma gång...

Just som jag var på väg att ge upp och bara inse att nivån på restauranger utanför Stockholm (och i viss mån Göteborg får jag väl tillstå) är väldigt låg, så drabbades jag av ett mindre lyckorus vid mitt besök i torsdags på Lilla Helfwetet i Halmstad. Stället har funnits i många år, men jag har faktiskt aldrig varit där på middag, utan bara seglat in framåt småtimmarna på någon drink eller glas bubbel. Skulle egentligen ätit middag med PR-Servitrisen men hon fick förhinder så jag tvingade min gamle vapendragare Fredde-Ballesteros att umgås med mig. Vi fick även sällskap av Sockerbagaren och Försäkringsmäklaren. Planen var bara att ta en pasta och ett glas vin i all enkelhet, så blev det inte riktigt. Det som hände efter middagen passar sig lite helt för att skriva om här men jag kan säga att det involverade kareoke och homosexuellt hångel....

Lilla H ligger i en gammal turbinhall där tidigare Halmstad energiverk producerade elektricitet. Nu produceras istället mat och upplevelser av hög klass. Det är lätt att göra en lokal med 10 meter i takhöjd spektakulär, men det är inte mest i taket man tittar. Inredningen är varm och ombonad, med mycket draperier som skapar avskildhet i den annars väl tilltagna lokalen. Ingen öppen planlösning här inte.... Sen en tid är inriktningen på köket italiensk och den pappardelle med oxfilé och portobello jag åt är värd att döda för. Inte blev det sämre av att Sockerbagaren valde ut ett perfekt vin som sällskapade i strupen. Servicen är lågmäld och vältimad och personalen väldigt kunnig. Middagen avslutades med lite espresso och grappa, nästan. Tack vara Sockerbagaren kom det visst in en 23-årig Ron Zacapa på slutet också. Ron Zacapa är en rom som framställs i Guatemala och anses av rom-konnässörer vara världens bästa rom. Smaken är väldigt komplex och det är inte helt uppebart för otränade gommar att pricka in den som en rom. Det var första gången jag provade och det är inte den sista.... Definitivt inte sista gången jag hamnar i Helfwetet heller.

Stället: 5 vingar
Servisen/Servicen: 5 vingar
Maten: 5 vingar
Prisvärt: 5 vingar


Namnet är taget från en annan krog som på 1600-talet också låg på Hamngatan, med just namnet "Lilla Helfwetet". Enligt ryktet fanns där en "drive-in bar" där man ridandes på hästryggen kunde stanna till och få sig ett glas serverat genom fönstret...

Två restauranger i Halmstad, del 1

Det blir lite glest mellan blogginläggen under min vistelse i Halmstad. Det händer helt enkelt inte så mycket... Har dock hunnit med två restaurangbesök, en middag och en lunch.

Middagen intogs i förrgår kväll tillsammans med en gammal bekanting från Stockholm, låt oss kalla henne WentAway. Det var lite osäkert in i det sista om hon skulle hinna så middagen blev ganska så sen, vi kom in till city först 20:30, vilket är sent i Halmstad. Vi var tom osäkra på om det serverades mat så sent... Vi hade bestämt att vi skulle gå och äta på Gaston som ligger på Storgatan, där för övrigt 95% av Halmstads restauranger ligger. Eftersom jag inte är i Halmstad så ofta så känns det som om restaurangerna både byter inriktining och ägare mellan gångerna, så jag har inte alltid fullständig koll på de olika ställena. Just Gaston hade faktiskt bytt ägare sen sist, då numera bl a Fredrik Ljungberg (ni vet han som sparkar lite boll och får väldigt bra betalt för det) har gått in som delägare.

Första intrycket är att det är väldigt kalt och vi kliver rakt in i en ganska stor och tom yta med bord till både höger och vänster. Det känns sterilt och inte alls ombonat. Dock nästan fullsatt vilket torde vara ett gott tecken en tisdagkväll så vi beslutar oss för att ta ett av de två kvarvarande borden. Den trevliga servitrisen satte oss ner och la fram menyerna, men pös snabbt iväg utan att fråga om vi ville ha någon fördrink (merförsäljning?) Menyn bjöd inte på någon större överraskning. Där fanns det sedvanliga lammet, kycklingen, något mer som jag inte kommer ihåg och så såklart oxfilén. Mitt bordssällskap anmärkte att "det är ju samma maträtter, bara med olika kött....". Jag bestämde mig för oxfilén och WentAway tog lammet (med snarlika tillbehör). Vinlistan var kort och koncis. Jag skulle köra bil senare på kvällen så jag ville egentligen bara ha ett glas vin att smutta på, eftersom det är omöjligt att äta en köttbit och dricka vatten till. Tyvärr erbjöds bara husets vin på glas och servitris nummer 2 kunde inte svara på vad det var för typ av vin. Nej, det kan man ju förstå. Husets vin är sällan något man kommer ihåg. Jag hade gärna sett att fler vin serverades på glas så att jag kunde fått något lite kraftigare vin till min smakrika kötträtt. Nu visade det sig inte vara något problem, eftersom köttet med tillbehör var i princip smaklöst. En lätt överdrift kanske, men det de saker man trodde skulle smaka mycket, som t ex vitlöksfärskosten, var en klar besvikelse. Saltkvarnen verkar även vara väl gömd i Gastons kök så jag fick dra ett par rejäla varv själv. Det positiva var att köttet var perfekt stekt enligt mitt önskemål, medium-rare. Jag är en total stekgrad-faschist, och är köttet inte rätt stekt åker det tillbaks till köket fortare än man hinner säga "well-done".

Potatisgratängen som serveras, till bägge rätter förstås, är något "vätskig" och potatisbitarna väldigt små och inte alls i stora fina skivor som när jag själv gör en gratäng, och givetvis osaltad. Men men, det mesta går ner, inte allt eftersom det är en väldigt stor portion. Man kan nästan tro att de vill dölja porslinet genom att täcka hela tallriken med mat.

Middagen lider mot sitt slut och vi är nu bara två sällskap kvar i restaurangen. Jag söker förtvivlat ögonkontakt med någon av de två servitriserna som går planlöst fram o tillbaks, men hela tiden på behörigt avstånd från oss. Till slut får jag ögonkontakt och försöker indikera att hon gärna får komma över till oss. Hon tolkar det som om att jag vill ha in notan så jag får gestikulera lite mer för att förklara att jag vill beställa. Kaffe och te beställs in och kort därefter även notan.

Sammanfattningsvis ett restaurangbesök som inte lämnar några varken minnen eller men, utan var ungefär vad man kunde vänta sig. Notan gick på dryga 600:- vilket jag tycker är ganska prisvärt och hemma i Stockholm säkert skulle legat 20-25% högre, kanske mest beroende på att jag hade fått ett bättre vin på glas till ett högre pris förstås. Ljungberg borde nog lätta lite på plånboken och hyra in en bra inredningskonsult eller varför inte ta hjälp av Melkers krogakut som jag hörde ska starta igen. Fast om jag är rätt informerad ska Melker redan ta sig an en annan restaurang längre upp på Storgatan....

Slutligen, betygen:

Stället: 2 vingar
Servisen/Servicen: 3 vingar
Maten: 3 vingar
Prisvärt: 4 vingar

På sommaren finns den här trevliga uteserveringen på Gaston. Troligtvis är det då som stället, som så mycket annat i Halmstad, kommer till sin rätt.

Piloten om manlig sårbarhet

På besök i föräldrahemmet

Jag är på tillfälligt besök hos min pappa i Haverdal. Haverdal är en härlig liten ort som ligger längs kusten nordväst om Halmstad. Enligt Halmstad kommuns hemsida hade Haverdal under 2008 1598 invånare, en ökning med 100 sedan 2000. Jag flyttade hit när jag var 2 år och härifrån när jag var 14, när mina föräldrar skilde sig, så man kan väl säga att det är här jag är "uppvuxen".

Haverdal är ett klassiskt sommarstugeområde. När vi flyttade hit var det bara vi och mina morföräldrar som var bofasta på hela den 607 meter långa Västregårdsvägen. Detta har ändrats betydligt de senaste 10 åren och nu finns det ett 20-tal hus, de flesta med bofasta hushåll. Från huset promenerar man ca 1100 meter, varav 750 meter skog, ner till en av Sveriges finaste sandstränder. Både stranden och skogen är del av Haverdalsreservatet.

När jag var liten släpade min mamma med mig till stranden varenda dag på sommaren när temperaturen var över 15 grader. Jag hatade det med varenda cell i min kropp. Jag ville hellre ligga inne på mitt pojkrum, läsa Agent X9, äta glass eller spela på min dator (som väl vid den tiden var en Commodore 64 eller C128). Det är säkert pga dessa traumatiska barndomsupplevelser som jag än idag är måttligt förtjust i strand och sand. Jag kan uppskatta sol o värme, men tar det till mig helst i en solstol vid en pool, gärna inom 5 meters radie från en bar, allra helst med poolservitörer, eller varför inte på Solgården på Hotell Tylösand, där servicen är fantastisk och after-beachen kanon.

Nåväl, nu är jag har några dagar. Sommaren är borta sen länge och har ersatts av gula höstlöv på träden, vilket också har sin tjusning. Ska passa på att träffa både gamla och nya vänner under mina dagar här. Av någon anledning så är det även här jag är som bäst på att få tråkiga saker gjort, såsom att sortera räkningar och komma ikapp med lite bokföring så antagligen blir det lite av den varan också.
Haverdalsreservatet börjar med en bred sandstrand, sanddyner och innanför det en stor skog med planterad tall och lövskog som planterats för att inte sanden ska blåsa bort. Den lilla gula pricken är pappas hus där jag sitter nu.

Börjar om från början

Har dejtat en tjej under ca 2 månaders tid men inte längre... Vi har haft roligt, trevligt och mysigt ihop, men jag kände att det inte riktigt "klickade" från hennes sida. Så jag tog upp det till diskussion igår, eller rättare sagt i går natt 03:00 efter att vi bägge två hade varit ute och jag dessutom hade varit vaken i 24 timmar eftersom jag jobbade på morgonen. Kanske inte det smartaste upplägget, men jag kunde inte låta bli. Sen fortsatte diskussionen på morgonen och så att säga bekräftade det vi hade pratat om på natten, hon var inte kär i mig helt enkelt. Vi skildes åt med en kram och en kyss, vilket också kändes lite konstigt. Mycket lättare att skiljas från någon som man inte tycker om och är osams med. Hur man inte kan bli kär i mig förstår jag dock inte, jag är ju "fab". Så jag var tvungen att säga "Det är inte mig det är fel på, det är dig" ;-)

En fördel är iallafall att det här fick mig ta tag i skilsmässoansökan som legat här hemma på mitt bord i många månader. Nu är den postad o avgiften betald till Tingsrätten. Om några veckor borde jag vara singel även i lagens mening.

Så jag sitter och höstdeppar lite nu, sorgsen musik i högtalarna och vädret gör sitt bästa för att hjälpa till också. Men, jag tar nya tag och gör sällskap med Susabel på "Spraydate" och får se vad det ger. Hängde på Match tidigare men enligt Susabel är det mer "action" på Spray. Vet inte det riktigt, det tar dem för evigt att godkänna en profilbild iallafall.

1 år som Boeing 737 pilot

För exakt ett år sedan vid den här tiden på dagen var jag nog lite nervös. Senare på dagen skulle jag nämligen ha min "uppflygning" på Boeing 737 i simulatorn ute på Oxford Aviation Academy (fd. SAS Flight Academy). Vägen tid var inte direkt spikrak och framför allt väldigt lång eftersom jag började min första flygutbildning redan 1988 när jag började med segelflyg hemma i Halmstad. Ett tag såg det dessutom ut som att jag hade hamnat i en återvändsgränd och aldrig skulle bli "riktig" pilot, men på bara några veckor förra året ändrades allt och jag hamnade till slut i min rätta roll som jag borde fått många år tidigare.

Jag sitter till vänster och min kursare Owen till höger. Det går ut på att starta och sen landa på samma bana direkt efter på kortast tid. Oklart om min landning är godkänd, men snabbt gick det...

Mina olika hantverkarroller

Efter en kort men ganska framgångsrik karriär som rörmokare igår så föranleder den nu ett nytt, också förhoppningsvis kort, inhopp som golvslipare. TIPS: När ni håller på och joxar med kaustiksoda i badrummet, se till att det inte skvätter ut på det oljade parkettgolvet. Gå sen dessutom inte runt med kaustiksodaindränkta strumpor på nämnda parkettgolv. Resultatet blir förödande.... (Jag var van vid lite mer tåliga, men inte lika fina, material från min tid i Gåsvik).
Nåväl, det är inte något som inte lite 120 sandpapper och parkettolja kan fixa till. Det får blir helgens projekt.

Ovanstående produkter inhandlades på Clas Ohlson för att lösa avloppsproblemet. I slutändan räckte det med den billigaste produkten, sugproppen Maria (hummmmmm...) för 29:-. De andra går på retur idag...

Tveksam modell

Vad hittar jag på mitt gamla kontor om inte denna förfärliga reklampryl....


Var tvungen att modifiera den något

Såja!

Datahacker och inbrottstjuv

Sitter just nu på mitt gamla kontor på Östermalmsgatan. Det pågår nätverksarbete här och såklart har det påverkat mina servrar som står kvar här. En av dem svarar inte alls, men representanterna från nätverkssidan (en curryätare och en "fish & chips" ätare) har förstås "inte gjort någonting med dem"... De har iallafall dragit ur strömmen till en av dem som nu inte mår så bra...

Alltid jobbigt att se dessa skärmar...

Eftersom jag var den första att anlända till kontoret så började jag dessutom dagen storstilat med att lösa ut larmet här eftersom mitt passerkort fungerar fortfarande, men min larmkod uppenbarligen inte. Lyckades få tag på min gamla chef som gav mig en fungerande kod. Sen fick jag ringa till G4S och avstyra väktarutryckningen. Nåväl, jag sitter här och bloggar och facebookar lite, samtidigt som jag dricker gott automatkaffe. Ska inte flyga förrän på fredag igen så jag har ju gott om tid, som vanligt...

Air rage

Det har inte blivit så mycket flygbloggade här, mest beroende på att jag inte jobbat så mycket i september, endast 8 av 30 dagar har jag jobbat och nu är jag ledig de sista dagarna denna månad också. Men igår var det iallafall flygdags och dagen såg inte ut att bjuda på några större överraskningar. Vädret var fint i hela norra Europa, dock ganska blåsigt i Nyköping.

Denna dag skulle vi dock vara tre piloter framme på "flight deck" (utbytt från det mindre PK "cockpit"). Den tredje killen var en ny pilot, RR, som skulle följa med och observera hur det går till i verkligheten. Detta gjorde jag själv i november förra året och jag kommer ihåg precis hur spännande man tyckte att det var. Jag hade tidigare genom åren flugit i cockpit (sorry) ett 15-20-tal gånger med Linjeflyg, Malmö Aviation och SAS, men möjligheten till detta begränsades starkt tack vare några idioter som drömde om 72 oskulder i himlen den 11 september 2001.

Inte riktigt de oskulderna han hade väntat sig...

Men då i november var det så att säga på riktigt och jag satt precis där RR satt nu och bara väntade på att få ta plats i högerstolen och börja flyga på riktigt, vilket jag gjorde några veckor senare den 29 november 2008.

Det var trevligt att ha med RR ombord, inte minst för att han kunde öva sig lite genom att ta hand om mitt pappersarbete, inhämta senaste väderrapporter, sträcka fram kaffekoppar mm. Är säker på att han kommer bli en utmärkt pilot och önskar honom lycka till.

Som väntat bjöd dagen inte på några större överraskningar, inte förrän vi hade några minuter kvar till sista landingen för kvällen. Då fick vi meddelande från kabinen om en bråkig passagerare som blivit otrevlig och hotfull när en av flygvärdinnorna skulle kontrollera att han hade säkerhetsbältet fastspänt inför landning. Han hade avslutat tumultet med att skrika "Jag kommer aldrig flyga med Ryanair igen!!". Det har han alldeles rätt i, för vi begärde ut polisen till planet efter landning, de kom ombord och tog med sig den här personen av för förhör och det gjordes en anmälan om störande passagerare. Denna leder i sin tur till att denna person är bannlyst från alla Ryanairs flygningar på livstid. Vi har en absolut nolltolerans vad gäller såväl fysisk som verbal aggression mot vår personal. Jag kan ju tänka mig hans ångest när kaptenen efter landning ber alla förbli sittande även efter planet stannat för att "vi har två poliser som ska komma ombord", men men det skulle han tänkt på tidigare.

Som kuriosa kan jag meddela att en man i England för en tid sen dömdes till ett års fängelse för att han hade.... inte stängt av mobilen när flygvärdinnan bad honom. Så även om jag är säker på att ingen av mina bloggläsare skulle få för sig att bete sig på detta vis, tänk på det iallafall....

Jag visar mig naken för olika kvinnor flera gånger i veckan

Klockan var bara 11:00 denna lördagsförmiddag men jag hade redan lyckats visa mig naken för två olika kvinnor sen jag vaknade vid 08:30. För att inte lämna utrymme för era snuskiga fantasier så kan jag meddela att detta skedde i duschrummet (herrarnas) på Sturebadet. Man står där och skrubbar sig i godan ro och rätt som det är kommer det in någon tjej som ska torka golvet, fylla på krämer, plocka undan mm mm. Första gången det hände när jag var ny på Sturebadet så blev jag väldigt förvånad, men man vänjer sig. Lite lustigt dock, att i vissa situationer är man livrädd att visa något, men i andra står man i hela sin prakt helt ogenerat.... Jag undrar dock om det är män som utför motsvarande sysslor i damernas omklädningsrum? Antagligen inte...

Kaka har funnit maka

Bloggdrottningen skrev för några dagar sedan om en rosa scooter som alltid står på Grev Turegatan (läs här). Nu är den inte ensam längre utan har funnit sin sedan länge borttappade tvåäggstvilling.

Titta så gulligt framhjulen står vända mot varandra *snyft*

Nya ID-regler på Ryan

Fr o m 1 oktober måste man ha med sig antingen ett pass eller nationellt ID-kort för att få åka med Ryanair. Vanliga körkort accepteras då inte längre.

Konstigt tycker någon kanske, men faktiskt helt logiskt eftersom man måste kunna legitimera sig med detta när man är utomlands, även om man befinner sig inom Schengenområdet. Detta framgår också av denna information från Polisen: http://www.polisen.se/Service/Pass-och-id-kort/Fragor-kring-pass--och-id-kort/Nar-beshovs-pass/

Så om du kommer till oss och inte får flyga, klaga inte till mig för det visar bara att du antingen:

1. Inte är läskunnig
2. Inte följer min blogg

Båda två är lika illa....

Ta med dig pengar, pass (och p-piller om du är tjej) så slipper du ett sådant här ledsamt ansiktsuttryck.

Road rage!!

För någon dag sedan när jag skulle köra upp ur mitt garage stod det en gigantisk bil av märket Hummer, ni vet, de där som ser ut som mindre stridsvagnar och är ungefär lite praktiska i Stockholms innerstad, felparkerad på stoppförbud vill vänster om uppfarten. Det gjorde att den väldigt effektivt skymde all sikt åt det hållet. För att kunna se om det kom någon bil från väster så körde jag sakta fram ut i gatan och då kommer det givetvis en bil och jag bromsar in lite lätt samtidigt som bakhjulen glider över kanten på infarten så att bilen ser ut att hoppa till lite. Den ankommande gråa V70-n kör förbi utan någon större dramatik. Detta tills den passerat helt, då föraren stannar, vänder sig om mot mig och hytter med näven och visar ett "ajabaja-finger"..... Ja ja, tänkte jag, kör nu bara så vi kommer iväg.... Jag kör ut på Majorsgatan och följer efter den andra V70-n. Hundra meter längre ner på gatan stannar bilen framför mig på nytt, föraren vänder sig om och upprepar proceduren ovan. Nej, nu får det vara någon måtta tänkte jag. Jag tar inte vilken skit som helst... Jag svänger vänster ner på Linnégatan och tar fram mobilen, här ska det kollas upp... Först in på www.vv.se, försöker leta upp sidan där man kan hitta ägaruppgifter bara för att inse att detta numera ligger på www.transportstyrelsen.se. In på den sidan och hittar numret till deras SMS-tjänst (72503). Knappar in registreringsnumret och väntar några sekunder. Bingo!! Ett relativt ovanligt namn som jag tror mig ha chans att hitta på www.hitta.se. Jajjemänsan, finns bara en i Stockholm och han bor dessutom på Grev Turegatan, måste vara han. Slår in numret, noga med att slå #31# före så att mitt eget nummer döljs, man vet ju inte vad det är för galning man ringer.

- Ja, det är Mats!
- Hej Mats! Körde du på Majorsgatan för en kvart sen?
- (Tveksamt) Jaaaa....
- Bra, eftersom du uppenbarligen hade synpunkter på hur jag försöker ta mig ur mitt garage så kan du väl upplysa mig om hur jag ska göra i framtiden för att inte förarga dig!
- Jaaaaa, men jag blev ju så rädd..... (här höll jag på att börja gapskratta)
- Jag förstår det, men om du bor på Grev Turegatan så är det säkert inte första gången du kör där och då borde du veta att där finns garage och du kanske såg den gigantiska bilen som skymde all min sikt. Då borde du kanske anpassat hastigheten själv...?
(Sen följer en diskussion om parkeringssituationen i största allmänhet i Stockholms innerstad)
- Men du Mats, kan vi inte vara eniga om att den stora skurken här är varken du eller jag, utan idioten i den svarta Hummern.
- (Skrattar) Jo, det kan vi vara

Sen kallpratade vi lite och avslutade samtalet...

Resultat: Istället för att vi bägge två skulle tycka att den andra var en idiot, så enades vi om att idioten var någon annan.

I fortsättningen kommer jag ringa Trafikkontoret varje gång jag ser denna bil felparkerad utanför mitt garage.

Västbergarånet forts.....

Framtida rånare med lite snävare budget kanske kan prova detta för att unkomma polisens (eventuella) spärrar...

Det som leder fram till det här tilltaget är att repgubbarna har fått veta att bron är "sprängd"...

Västbergarånet

Jag kan inte låta bli att imponeras av med vilken precision rånet vid Västberga utfördes i morse. Det är inte vilka som helst som kan iscensätta något liknande. Skulle inte alls bli förvånad om det visar sig att det är personer med militär bakgrund, antingen från Sverige eller från utlandet. Ja, det förutsätter ju att de blir gripna, vilket man förstås undrar någonsin kommer hända, när det tydligen bara är att bombhota polisens helikoptrar för att ställa dem på marken. Löjeväckande att säkerheten är så dålig.

Helikoptern som användes stals från Roslagsflyg utanför Norrtälje. Jag känner till Norrtälje flygfält väl och kan säga att där finns det ingen säkerhet alls, för vem är väl så dum att man går och stjäler ett flygplan eller en helikopter, men som vanligt ligger alltid buset ett steg före. Någon kommenterade att man inte behöver någon nyckel för att starta den här typen av helikopter. Nej, det stämmer, men samtidigt, om man genomför den här typen av aktion så kommer man säkert på ett sätt att dra igång gräddvispen utan nyckel.

Det största frågetecknet är förstås var de har fått tag på en pilot som kunnat flyga helikoptern. I Sverige finns det en hel del personer med helikoptercertifikat, men oftast utbildar man sig bara på en mindre avancerad helikopter med en helt annan typ av motor än på den nu aktuella Bell 206 Jet Ranger. Utan att ha några siffror tillgängliga så tror jag att det endast finns en handfull personer i det här landet som, lagligt, kan flyga denna helikopter. Skulle nog tro att de som har behörigheten att flyga denna typ (vilket förstås finns registrerat) kommer få sig en påhälsning av polisen inom kort. Men det finns ju alltid möjligheten att någon tar chansen och tror att det går ändå.


Här kan man se hur det går när tror sig vara kvalificerad att flyga men inte riktigt är det. Filmat i Heby 2005, då släktingar till en 100-årsjubilar överraskar med helikoptertur. Alla överlevde, utom just 100-åringen som dog några dagar senare...

Dagens "icke-nyhet"

Integrationsminister Nyamko Sabuni, vars man Allan jag för övrigt känner och han är en trevlig prick, säger att hon inte vill betala för sitt deltagande i Michael Bindefeldts 50-årsfest. Errrhhhh, nej varför skulle hon? Jag är glad att jag inte är politiker och skulle aldrig kunna bli det. Även som politiker måste man får ha ett privatliv före, under och efter sin karriär som politiker. I detta skede har det inte framkommit att hon på något vis skulle ha belastat oss skattebetalare med några onödiga utgifter eller ha något samröre med födelsedagsbarnet annat än på ett rent privat plan. Som vanligt sticker det förstås i ögonen på folk när någon får åka privatplan till en fest, men vad om det hade varit en stilla bjudning hemma hos någon. "Du, Michael tack för en jättetrevlig fest, vi måste gå nu. Du kan väl säga hur mycket det kostade?" Löjligt!!

Däremot skulle det vara mer intressant att ta reda på ur vilken kassa som Sahlin betalade för sin medverkan. Hon har ju tidigare visat prov på att inte riktigt kunna skilja mellan sin egen, partiets och statens ekonomi....

Lev som du lär säger jag. Predika inte för stopp för ombildningar av hyresrätter och sen tjäna storkovan på det själv (Frievalds). Försök inte sätta stopp för privata skolor och sen ha dina barn i en sådan själv (Bodström). Men gå för guds skull på din väns 50-årskalas.

För övrigt kan jag meddela att den nuvarande statsministern minsann gör sitt för att dra ner på kostnaderna. Statsministerfamiljens påskresa gick till London och de åkte då med Ryanair. Fredrik, Filippa, ett antal barn samt två SÄPO-vakter knallade av planet som jag skulle ta över. Fredrik hade glömt sin telefon ombord vilket orsakade en del nervositet hos vakterna, men vår vänliga kabinpersonal hittade den åter återbördade den inom några minuter.

PS. Alla ni som var hos mig i lördags: Bussigt om ni sätter in en femhundring på BG 5587-5000 DS.

Därför har kvinnor sex

I dagarna kommer det ut en bok som heter "Why women have sex" (Cindy Meston and David Buss). I boken listas inte mindre än 200 anledningar till varför kvinnor har sex. Två av de mest uppseendeväckande torde vara:

1. För att gå ner i vikt
2. För att lindra huvudvärk

Och här gick jag i flera år som gift och fick höra just "inte i kväll, jag har huvudvärk".

Man kan även tänka sig följande charmiga konversation en lördagkväll:

-Älskling, du ser ut att ha gått upp ett par kilon, ska vi köra på lite?
- Nej, inte ikväll, jag har huvudvärk...
- Jamen, då är det ju det perfekta botemedlet (varpå man drar fram boken och börjar räkna upp de andra 198 anledningarna, tills kvinnan bara lägger sig på rygg för att få tyst på en)

Iprenmannen får passa sig nu när sex lanseras som det bästa botemedlet mot huvudvärk.
Han kan även använda en av de 200 anledningarna för att bättra på sitt eget sexliv, nämligen att kvinnor har sex med män de finner motbjudande, för det är mindre otroligt att dessa män skulle vara otrogna.

One year turnaround...

I Ryanair har vi en policy som heter "25-minute turnaround". Det innebär att från det vi parkerar planet ska vi kunna få av alla 189 passagerare, tanka, kolla planet, förbereda nästa flygning och få ombord 189 passagerare igen, och lämna vår parkeringsplats, allt detta på endast 25 minuter. Det går, det går nästan varje gång, men det krävs att alla gör precis det de ska och nogrann koordinering mellan oss i planet och alla som jobbar på marken med av-/pålastning av bagage, tankning etc etc.

Som tur är har jag en "one year turnaround" tills det är dags för Flight NE037 att lyfta. Vet inte riktigt vad som skulle kunna göra den flygningen bättre än lördagens, men jag kommer göra mitt bästa och jag vet att mina vänner kommer hjälpa till också.

Söndagen blev en skön och avslappnad dag. Min mamma, Systerur och Sir N skulle komma tillsammans med de sistnämnas dotter. In från landet skulle ex-frun och sonen komma, men tyvärr blev sonen sjuk och de kunde inte komma, trist... De som kom hade iallafall med sig presenter, saker som jag faktiskt hade önskat mig. Dels en champagnesabel och även en blender. När jag öppnade blendern som utbrast jag: "Den här kommer Bloggdrottningen gilla!" (hon är bland annat diplomerad bartender). Mamma tittade misstroget på mig och sa: "Mnja, hade väl tänkt att du skulle göra nyttiga smooties i den".

Till frukosten idag upptäckte jag att det gick utmärkt att använda den till smooties iallafall. Gjorde en riktigt god på apelsin, banan och ananas. Till helgen kanske de andra egenskaperna kommer testas. Här är en film med andra uppslag till vad man kan köra i blendern.
http://www.youtube.com/watch?v=qg1ckCkm8YI

Till kvällen kom Bloggdrottningen över och vi åt sushi från Sushihuset. Hon hade också med sig en present, en vattenkokare, som jag verkligen behövde men aldrig kommer mig för att köpa.

Delar av presentskörden, med klar övervikt åt det flytande hållet och därtill relaterade produkter.

Flight NE6X6, del 4 - Touchdown!!

En kort promenad från Collage ligger Solidaritet. Solidaritet är klubben vi alltid hamnar på en lördagkväll, och fredagkväll, och torsdagkväll och onsdagkväll.... Ja, med det sagt betyder det ju inte att vi alltid är ute ons-lör varje vecka, men det är då det är öppet och är vi ute så....

På Solidaritet, eller "Sollan" som vi kärleksfullt kallar det finns det två profiler som gör det värt att gå dit. Den ena är Thomas Deak som spelar på övervåningen på lördagar och den andre är Micke i baren. Vi får alltid suverän service där vi står i vår lilla "hörna", dricker vår skumpa och njuter av musiken som Thomas ser till att pumpa ut över högtalarsystemet. Tidigare på eftermiddagen hade Thomas meddelat att han var lite sjuk. Jag kan bara säga, om det är så här han spelar när han är sjuk, så får han gärna fortsätta vara det....

Vi kommer till Sollan och det är lång kö som alltid en lördagskväll. Eftersom jag dock vidtalat att vi skulle komma är det inga problem att komma in och någon minut senare är de flesta inne, utom jag som står utanför och väntar på Partyprinsessan som av någon forfarande oklar anledning hade hamnat på avvägar, dock framme någon minut senare. Som väntat är stämningen hög, nästan på gränsen till euforisk när vi väl intagit vår plats i baren. Det här var en sådan kväll man inte ville skulle ta slut. Den tog slut för M3-Piloten någon timma senare när han blev ombedd att lämna stället då det såg lite ostadigt ut i baren enligt en vakt. M3-Piloten var dock sjukt imponerad över hur trevlig vakten var när han blev utslängd. Det är så de jobbar på Sollan. Rätt som det är kommer Fotbollsbruttan, som inte varit på festen, förbi och ska gå upp till oss i hörnan, snubblar till och drar huvudet rakt in i väggen. Såg otroligt roligt ut och det tyckte nog hon också för hon bara skrattade....

Kvällen/natten börjar röra sig mot sitt slut. Jag står i baren och tittar ut över dansgolvet och ser många av mina vänner dansa, dricka och ha skitskoj. Jag inser att det är nu det är dags för mig att gå hem. Jag har haft en fantastisk kväll, mina vänner har det lika kul. Det kan inte bli bättre! Tack alla!!

Micke serverar oss champagne som är "torr, kall och gratis". Mnja, torr o kall iallafall...

Flight NE6X6 - Del 3, Approach...

Runt midnatt började jag schasa ut gästerna, med de sedvanliga förhållningsreglerna: "Väsnas inte i trappuppgången utan ta på er, gå ut och så möts vi utanför porten". Tycker att mina gäster hörsammade detta och uppförde sig exemplariskt. Stearinljusen släcktes, jag stängde dörren, låste och lämnade den stökiga lägenheten bakom mig, med vetskapen att det här skulle bli en förtrollad utgång. Vi satte kursen mot sydost, mot Collage. Collage var ett ställe som vi gick till ofta under flygutbildningen på 90-talet. Då serverades det tacobuffé och starköl, för 19:-, tillsammans!! Nu är det istället en nattklubb av hög standard, ombyggd för jag vet inte hur många miljoner, som ofta lockar de internationella storstjärnorna när de kommer på besök till Hufvudstaden. Som en liten detalj kan ju nämnas att istället för de där läderklädda knapparna som man har i skinnsoffor, så är de på Collage utbytta mot Swarowskikristaller, bara en sån sak....

Vi hade bokat bord för 25 personer på VIP-hyllan, men pga något missförstånd så fick vi ett bord för ca 8-9 pers. Det gjorde dock ingenting eftersom de flesta av oss ändå stod uppe på dansgolvet och kom tillbaks till bordet för sporadiska påfyllningar från den fantastiska skål med magnumskumpa och helrör som dukats fram. Vi var kanske inte helt nöjda med musiken dock, så vi beslutade oss för att gå vidare till nästa ställe på rutten när drickat var slut. Nu började även berusningsgraden höjas hos vissa, som sen skulle ta ut sin rätt...

Flight NE6X6 - del 2, Cruise

"Cruise" kallas det segmentet av flygningen mellan upp- och nerstigningen. Det är ofta tämligen händelsefattigt att sitta där på 39.000 fot och glida fram över Europa men alltid ett rent nöje. Nästa del av festen skulle kunnat liknas vid ett cruise-segment eftersom det skulle leda fram till nästa del, nämligen utgången. Det var dock inte händelsefattigt alls. Vi åt av goda pastasallader från Café Creme på Nybrogatan, en räk- och en kycklingsallad. Efter det serverades en kaka som i grunden var en browie, men toppad med någon kokos och kolasmet som fick gästerna att brista ut i det ena lovordet efter det andra. Till detta bjöds på rött och vitt vin. En annan lärdom av tidigare "Drajjafester" var att en alltför frikostig servering av sprit ofta ledde till dåliga resultat både för mitt glasförråd, inredning och framför allt personerna själva. Dock togs det, med mitt godkännande förstås, egna initiativ till nyskapande blandningar med basvaror från mitt spritförråd. Det serverades allt från cocktails, longdrinks till skakshot. Denna del av festen avlöpte faktiskt helt utan skandaler, utom möjligvis Co-piloten, som tråkigt nog gick in i en flatspinn efter att låtit sig bjudas av Gråa Gåsen lite för frikostigt. Hon valde att gå hem och missade därför nästa del som hon hade älskat.


Det enda glas som gick sönder ser ut så här i hel form. Hann inte ta någon bild på olyckan eftersom att fyra fullvuxna karlar kastade sig på golvet för att hjälpa Livvakten att städa upp.

Inte så gammal

Old el Paso har hört av sig och krävt att få ett nytt alias i min blogg. Hon heter numera Not so old el Paso.

Hank is back!!

Tänkte ta ett litet avbrott i rapporteringen från Flight NE6X6 så ni hinner återhämta er.

Den 27 september har säsong tre av Californication premiär i USA. Det är en helt skruvad serie som jag upptäckte först när säsong två hade sänts i Sverige redan. Dock kunde jag "pre-IPRED" ladda ner de kompletta två första säsongerna som jag sträcksåg i min lilla lägenhet nere i Kevelaer utanför Düsseldorf. Det var i början av året, under tiden jag gjorde min sk. "Line training" för Ryanair där. En central del i serien är mötet mellan Frank (David Duchovny från X-Files) och Mia. Frank är en känd författare som låter sig raggas upp av den flirtiga tjejen Mia, som dessvärre visar sig vara betydligt yngre än vad hon utger sig för. Hon har dessutom en lite speciell "kink", nämligen att under sexakten ge sin partner en rejäl högerkrok. Detta möte ger sen upphovet till boken "Fucking and punching" som blir en storsäljare över hela USA.... Frank slits dessutom mellan att vara en oansvarig alkoholist med det ena one-night-stand efter det andra och kärleken till sin ex-fru Karen. De kan inte vara ifrån varandra och de kan inte vara tillsammans... Klassiskt dilemma...

Jag har hört att vissa avsnitt redan finns tillgängliga för nerladdning, men det är ju inte tillåtet längre... Tror inte min kära vän Bloggdrottningen, tillika upphovsrättsjurist skulle gilla ett sådant tilltag.

The big enchilada! - Del 1

"This is the main event! The big enchilada! Your birthday!"

Så stod det på det största födelsedagskort jag någonsin fått. Det kom dessutom ända ifrån Pittsburgh, PA, USA och som ni vet är alltig "big" i USA. Det var igår som var själva högtidsdagen och den hade sina klara höjdpunkter, men det var nog lördagen som var "The big enchilada". Fest på Grev Turegatan var utlovad och jag hade gjort mitt bästa för att hypa den ordentligt. Festen gick under beteckningen "Elelid Air, Flight NE6X6" vilket förstås anspelade på min ålder, 6 gånger 6 = 36. DJ Glada Nian hade verkligen lagt ner energi på att ta fram den bästa partymusiken men hela tre fulla mixar som gick under benämningen Flight NE6X6 med undertitlarna "Departure", "Arrival" och "Lost Luggage". I både mitt och Nians tycke var Lost Luggage den bästa och ni kan ladda ner den här http://rapidshare.com/files/282936433/Fredrik_Alforsen_-_Flight_NE6X6_Lost_Luggage.mp3 Dagen till ära hade jag även fått en full 4.5 timmars spelning från Solidaritet nerladdad. Givetvis från vår favoritklubb-DJ Thomas Deak. Han spelar varje fredag på Hotellet från 21.00 och på Solidaritet från 23 på lördagar.

Festen hade annonserats på Facebook som numera är enda sättet att hålla kontakt med folk. Festens tema hade jag satt till "Erotic party", vilket jag gör med alla mina tillställningar. Denna gång hade vissa inbjudna dock tagit detta på fullt allvar och strax innan festen skulle börja så fick jag besök av en förtjusande ung dam som skulle underhålla med ett dansnummer till skön musik. Det var en partyhöjare och en present som kunde uppskattas även av tidigt ankomna festdeltagare. På grund av unga läsare måste jag tyvärr censurera bilden nedan något.



Amina Axelsson kan liva upp den tristaste fest...

Once upon a time in the..... east...

Aftonbladet har meddelat att de inte kommer ta in annonser från Sverigedemokraterna (SD) inför nästa års riksdagsval. Alltså en form av censur på gammalt hederligt öststatsvis. Jag är ingen anhängare av SD, men tycker ändå det är märkligt att man på detta vis vill försöka påverka opinionen för ett parti som faktiskt sen senaste valet erhåller statligt partistöd och som i de senaste opinionsmätningarna från augusti och september ligger och nosar runt 5%, alltså över 4%-spärren för att komma in i riksdagen.

Om man nu vill förhindra detta så får man väl göra det genom debatt och argumentation som övertygar oss väljare att inte rösta på SD. Som Voltaire sa: "Jag delar inte din åsikt men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den." Aftonbladet säger: "Jag delar inte din åsikt så håll käften!"

Ready for the weekend

Denna helg är jag faktiskt helledig, vilket förstås är utmärkt eftersom jag fyller år. Annars blir det givetvis helger när jag jobbar eftersom jag jobbar på ett 5/4 schema som rullar på. Det innebär att jag jobbar 5 dagar och sen är ledig 4. Det är riktigt lyxig att vara ledig 4 dagar i rad, det är som att ha långweekend varje gång.

Varje ledig helg bör inledas med en klassisk After Work och så även denna. Vi kommer samlas på Hotellet runt 18:00 och där gå igenom veckans vedermödor sällskapat av några goda drinkar. Hotellet har faktiskt blivit lite av en favorit hos både mig och Partyprinsessan. Troligtvis får vi sällskap av Spritkungen och Old el Paso och senare under kvällen ansluter även en bekant från grannlandet i väster. Hotellet har väldigt god och fräsch mat där man själv komponerar sin middag utifrån råvaror och tillbehör. Ryggbiffen är en favorit hos mig och Partyprinsessan tar alltid tonfisken.

Igår var jag på ett vernissage, igen. Denna gång var det Birgitte Söndergaard som ställde ut sina senaste alster. Där fanns tavlor i alla storlekar och prisklasser. Den billigaste kostade 10.000 och den dyraste 145.000.... Två stycken som gick för 19.000/st hade jag faktiskt kunnat tänka mig att hänga upp på någon av mina väggar. Stilen är väldigt uttrycksfull med mycket och tjocka lager av olja. Hänger på Karlavägen 81 om någon är intresserad av att titta.

Efter vernissaget åt vi på Hotellet. Jag beställde in en räkmacka som var gigantisk. Bilden nedan gör den inte riktigt rättvisa, men alla vid bordet gapade förvånat.


Mitt under middagen stormade det in 3 aktivister från Greenpeace och kedjade fast sig vid vårt bord. De anklagade oss för att bidra till utfiskningen av räkor i Nordsjön.

Probably the best, sorry worst, solution in the world

Efter klippningen nu på förmiddagen så tog jag en vända förbi Systembolaget på Nybrogatan. Det kommer bli ett par turer dit innan lördag eftermiddag så det var lika bra att börja.

Bakom mig i kassan stod det en man som på avstånd såg ganska proper ut. Men vid närmare granskning såg man att det fanns sprickor i fasaden. Designerskorna var slitna, överrocken lite smutsig och framför allt, han stank av gammal fylla. På varubandet ställde han upp två 50 cl burkar Carlsberg Export som han sen stoppade ner i sin laptopväska, som givetvis inte innehöll någon laptop.... Dessa två burkar med malt och humledryck skulle då utgöra hans lunch.

Antagligen ligger det mycket tråkigheter bakom hur just denna man hamnat i denna situation och man skulle kunna tycka att detta var något som skulle förespråka en strängare alkohollagstiftning i detta land. Jag tror dock att om det så bara hade funnits en enda butik i Stockholm som sålde alkohol så hade den här mannen varit där och hängt på låset. Jag är emot monopol och storebrors-tänk i alla dess former och vill inte behöva springa till en specialbutik för att köpa något som i de flesta andra länder anses vara ett normalt livsmedel. Samtidigt är jag medveten om skadeverkningarna som alkohol medför och blir alltså väldigt kluven inför det hela. Om öppettiderna på Systemet var lite bättre så kanske jag skulle vara mer positiv. Jag menar, vad är det för mening att ha öppet till 15:00 en lördag? Då har man ju inte hunnit vakna efter fredagens rus ännu.....

Elelid Air, Flight NE6X6 - The Crew

Det börjar dra ihop sig till festligheter nu. Tyvärr är det några av mina vänner som inte kan komma och en i synnerhet, men vi kommer ha kul ändå, det är jag helt säker på.

Efter att ha varit värd för tre av de mycket uppskattade "Drajjafesterna" så insåg jag att upplägget på den här festen skulle nog behöva vara lite annorlunda. Särskilt efter den sista festen som lockade ca 55 hugade festdeltagare. Det var när jag insåg att jag kände hälften av gästerna, den okända hälften drack upp all min sprit, hånglade i min säng och var allmänt stökiga som jag fick nog och slängde ut bl a en hel avdelning från Ernst & Young. Denna gång kommer det blir lite färre och framför allt bara goda och nära vänner.

Som tur är så behöver jag inte fixa allting själv, utan precis som på jobbet är vi ett litet team som ser till att allt blir bra. Här får jag dock chansen att vara kapten och bestämma, de andra är:

Partyprinsessan - Min allra mest crazy vän som ordnat catering till ett pris som fick caféägaren att gråta floder.

DJ Glada Nian - Har slitit som ett djur i en månad för att få ihop de bästa partymixarna.

Superstekaren - Bokat upp VIP-hyllan på Collage så att vi har någonstans att fortsätta festen innan den blir föremål för argalappen.se.

Jag själv är dryckes-och pyntansvarig, partypolis samt ansvarig för efterfesten på Solidaritet.

Armar och ljus???

Jag skrev ju i första inlägget att jag skulle försöka reda ut missförstånd kring flygplan, flygning och flygyrket. Det första som avhandlas är faktiskt något som min mamma frågade mig för några år sedan.

Hon frågade varför man hör i högtalarna innan man lämnar gaten: "Arms, lights and crosscheck"?
Nja, nu är det ju inte riktigt det som sägs. Det korrekta är "Arm slides and crosscheck". Vilket är instruktionen till kabinpersonalen att armera de uppblåsbara rutschkanorna ("Slides") som används i det osannolika fallet att planet skulle behöva utrymmas. Sättet skiljer sig lite åt bland olika flygplanstyper, men på "min" Boeing 737 så sätter man fast en metallstång i två fästen i golvet. Denna stång är i sin tur fastsatt i rutschkanan som sitter i dörren. När då dörren öppnas så sitter stången kvar i golvet och så att säga drar ut den första delen av rutschkanan. Därefter blåses den upp.

Det korrekta sättet att utrymma planet är sen att korsa armarna över bröstet och med ett lätt hopp, hoppa ner på rutschkanan och åka ner. Håll inte i med händerna, då kan det uppstå brännskador.


Likaledes får kabinpersonalen efter parkering instruktion att disarmera rutschkanorna, "Disarm slides". Det skulle nämligen inte vara så bra att glömma detta och av misstag utlösa systemet. Det är inte bara kostsamt och skulle orsaka förseningar, utan kan även skada personer utanför planet.

Här kan ni se ett exempel på ett plan som utryms. Efter landning så börjar däcken brinna. Av en händelse filmas det hela från en nyhetshelikopter i närheten. I mångt och mycket ett skolexempel på hur en utrymning ska göras, förutom mannen vid ca 0:55 som kommer ut med sin portfölj som går upp och sprider innehållet över banan...

http://www.youtube.com/watch?v=da8vyQHPKqs

Tack mamma för att du gav uppslaget till detta inlägg!

Fick ringa 112 idag, typ...

Imorse slogs de ljusblå upp 03:00. Ja, det är ungefär den tiden jag går upp när jag ska ta hand om de tidiga flygningarna. Mina kollegor tycker jag är knasig som går upp så tidigt, men jag gillar att ta det lugnt på "morgonen", käkar frukost och stressar inte direkt. Numera har jag bilen parkerad i ett garage bara 2-3 minuter hemifrån så allt som allt tar det 1:15 från det att jag låser dörren på Grev Turegatan, tills det jag drar passerkortet i kortläsaren till "Crew room" på Skavsta.

Ingenting tydde på att dagen skulle bli särskilt upphetsande. Skulle visserligen flyga till Prag för första gången och att komma till en ny flygplats är förstås alltid intressant och lite av en utmaning. Mer om detta i kommande inlägg...

Nej, det var den andra flygningen för dagen, på returen från Berlin som rutinen bröts. Vi hade just passerat Bråviken utanför Norrköping och hade bara några minuter kvar till landning. Då ringer vår kabinchef in till oss. Det är ytterst ovanligt att det sker i detta skede av flygningen så vi förstod att det var något allvarligt på gång. Det var kaptenen som flög så jag svarade henne och hon meddelade då att en passagerare hade drabbats av ett epileptiskt anfall och ville att vi skulle ordna ambulans vid ankomsten. Jag underrättade flygtrafikledningen på Skavsta om situationen och de ringde i sin tur SOS. Ambulansen var på plats bara någon minut efter att vi landat och passageraren togs hand av ambulanspersonalen. Situationen hanterades mycket bra och det var inte så mycket dramatik kring det hela.

Eftersom vi redan var i landningsskedet så fanns det inte så mycket annat för oss där framme att göra än att landa som planerat. Skulle vi precis startat hade vi troligtvis avbrutit flygningen och landat direkt.

Träning vs. bloggdesign

När jag kom hem så tidigt idag så var planen att jag bara skulle lägga upp en blogg snabbt och lätt och sen gå tvärs över gatan till Sturebadet för lite träning. Ack, vad jag bedrog mig.

Visst, det var kanonenkelt att komma igång, tog inte mer än 4-5 minuter så var bloggen klar. Det stora frågetecknet var dock vilken layout som skulle användas. Kände inte riktigt att det var någon som passade mig och dessutom så tyckte jag nog lite "jag kan ju det här med HTML" så jag ville göra min egen. Däremot är jag ingen stor designer och erkänner villigt mina brister inom de grafiska områdena. Därför tog jag utgångspunkt i den allra enklaste av standardlayouterna och modifierade HTML och CSS-koden så att jag blev nöjd.

Resultatet blev det ni ser nu samt..... ingen träning....

Elelid Air, Flight NE6X6 - Pre-Flight

Den 20/9 läggs ytterligare ett levnadsår till handlingarna, då blir jag 36 år. Inför festen på lördag kunde det förstås vara bra att fylla på lagren här hemma. Dagens tidiga flygning till till Riga, vilket på pappret är en bra destination för en sådan handling då de har en utmärkt "Crew shop", kunde varit lösningen på det hela. Om man parkerar på plats 8 eller 9 (de sk. "Liquor stands") så är det bara en kort promenad till denna utmärkta inrättning. Idag parkerade vi dock långt bort och det hela är ändå bara en akademisk diskussion eftersom mitt flygbolags policy inte tillåter att vi besöker den.

OM jag nu ändå skulle besökt den så skulle jag fått markpersonalen att skjutsa mig dit. Jag skulle handlat vodka och gin samt cigarreter till Partyprinsessan. Sen skulle jag fått skjuts tillbaks till planet och vi hade ändå lämnat 10 minuter före tidtabell. Men det är ju som sagt OM jag hade gjort det.

Väl hemma på Skavsta så kluckade det bekant i min väska, men det måste förstås varit min vattenflaska som jag inte hunnit dricka så mycket ur på de här två korta flygningarna, inget annat...

Bild på det jag skulle ha köpt (tagen vid tidigare tillfälle)

Varför ännu en blogg som ingen kommer läsa?

Beslutet att börja blogga togs igår, den 14/9 ca 04:45. Då satt jag som många morgnar tidigare i bilen på väg till Skavsta flygplats där arbetsdagen skulle börja någon timma senare. Så varför ska även jag sälla mig till bloggskaran när det finns tusentals både bättre, roligare och intressantare skribenter än undertecknad. Jo:

1. Efterhand har kontaktnäten växt, spridit ut sig över landet (och världen för den delen) och med en blogg är det förstås lättare att hålla alla vänner och bekanta uppdaterade, lite mer detaljerat än vad man uppnår med några spetsfundiga statusuppdateringar på Facebook.
2. Jag roas själv av att läsa bloggar som skrivs av personer jag känner och hoppas att även jag kan roa någon.
3. Får väldigt många frågor om flygning och hur det är att jobba som pilot och här hoppas jag kunna reda ut de vanligaste missförstånden....
   
4. Jag är oftast en sk. "Early adopter" som gärna hänger på nyheter. I detta fall är jag det verkligen inte så därför är det ju på tiden att jag gör det....
5. Sen så var det just det med bilresorna fram o tillbaks till Skavsta.... Det tar iallafall minst 1 timma var väg och det ger mycket tid till funderingar, särskilt kl 4 på morgonen när man är ensam på motorvägen. Tänkte att det kunde vara intressant, om inte annat så för min egen skull, att konkretisera dessa funderingar, och vad är bättre i dagens samhälle än att göra det i bloggform.

Så, med dessa orden presenterar jag "Life of Piloten"